När Ställ Om visade tv-debatten från 1989, som jag nämnde igår, skrev Sarah på egologiskt:
”Det är slående, och så oerhört ledsamt, att diskussionen handlar om precis samma ämnen som diskuteras idag. När man pratar om varmare, blötare vintrar i Sverige kan jag inte annat än tänka på att mina vintrar som barn var mycket kallare än de på sistonde. Om man nu visste det här för tjugo år sedan, innan jag ens började dagis (!), varför tar allt så lång tid att göra något åt!”
Och i kommentarspalten hos Ställ Om skrev Theodor Adolfsson:
”Det är svårt att inte slås av den stora likheten med hur debatterna ser ut 20 år senare.”
Ylven skrev:
”Det är deprimerande att tänka på hur man hela tiden har vetat att vi måste en dag klara oss utan olja och kol, men ändå valde man att bygga ut andvändningen på ett sådant sätt att vi nu sitter fast i ett ohållbart system!”
Ställ Om´s Martin Saar pekar på det positiva:
”Det finns dock en stor skillnad. Idag finns faktiskt en politisk concensus om att klimatförändringarna existerar………Dessutom finns det idag politska beslut om att vi ska reducera utsläppen på global, EU, och på landsnivå. Och det känns hoppfullt.”
Visst är det annorlunda idag. Den debatt som då fick en halvtimmes Aktuellt Special, är idag så mycket bredare, det folkliga deltagandet så mycket större. Men tjugo år känns långt. Och som Martin tillägger, så
”ligger dessa beslutade minskningarna så långt fram i tiden 10, 20 , 40 år, att det känns som om politikerna menar att det går att vänta med kraftfulla åtgärder.”
Jag kommer att tänka på ett inlägg i Do The Green Thing för en månad sedan. Där citerades den prisbelönte kemisten Dan Nocera. Han önskade att koldioxiden var synlig, och sa:
”If CO2 was purple we’d all be scared sh*tless.”
Så här kommer, för tredje gången, dessa två filmer.
Kommentera