Ett bloggande radioprogram och en medievärld i förändring

Jag hade idag (torsdag) förmånen att få hälsa på hos Vetenskapsradions Klotet under deras utvärdering av det första halvåret som bloggande radioprogram.

Vad tycker jag om Klotet?
Jag tycker de gör det bra. Det är bra att de bloggar. De har ett ödmjukt förhållningssätt (”vi är inga experter på det här, hjälp oss gärna”). De lägger ut mer material i bloggen än vad som får plats i radioprogrammen (intervjumaterial, t ex). De länkar vidare till andra. De tillåter kommentarer. De deltar själva i konversationen i kommentartrådarna.

Hur kan de bli ännu bättre?
Vad gäller kopplingen till radiosändningarna, kan de
– tidigare marknadsföra, ”puffa för”, kommande programinnehåll
– följa upp redan sända program (vilka blev reaktionerna, vad hände sedan)
– förbättra bloggens sökfunktion
– lägga ut ännu mer kringmaterial, ännu tidigare

Hur skulle de kunna bli ÄNNU bättre?
Genom att satsa ännu mer på det de själva beskriver så här: ”Bloggen är en mötesplats för samtal, men också ett öppet redaktionsmöte.”

Det här är ett jättespännande område. För den som inte redan följer dem, rekommenderar jag tweets och blogginlägg från kloka tänkare som Jay Rosen, Clay Shirky, David Weinberger, Dave Winer, Dan Gillmor, Richard Sambrook, Andy Carvin, Jeff Jarvis (fasligt vad många gubbar det blev) och Leah Betancourt. Jarvis twittrade i måndags:

”All journalism is in beta. Online enables reporters to turn that to advantage w/transparency, collaboration, news as process.”

Och just det förtydligandet av skillnaden mellan produkt och process, följdes sedan upp av Virtual Lee, som jämförde med när stillbildskameran fick sällskap av filmkameran:

”The camera framed objects, alluded to three dimensions, stilled time. The projector blasted synthesis – one frame negating another and at eye blinking speed. We may think of blogging as the result of another technological frontier not unlike the camera and the projector.

A newspaper by its very nature stills time; states the fact wrapped in the eternity of print – it is a moment of truth stilled. A blog is more akin to the projector: the movement itself. Recording the changes of truth over time. Revisionist, processing, excluding and incorporating.”

Så vad skulle Klotet kunna göra?

Det öppna redaktionsarbetet innehåller två viktiga delar: öppenhet (transparens, redaktionen synlig) och delaktighet (community, redaktionen större).

Öppenhet

Synliggör redaktionsarbetet.
Lista programidéer öppet och tidigt. Då blir det möjligt för den utökade redaktionen att vara med i diskussionen, och komma med kompletterande idéer. Intresset för den kommande radiosändningen lär öka, inte minska.
Beskriv egna överväganden som görs om vad som ska tas upp eller inte, och varför. Redaktionsmöten hålls för att fem tänker bättre än en. På samma sätt tänker femtio bättre än fem.
Stiftelsen Institutet för mediastudier skriver rätt bra om det här.

Klotet har, vid sidan av bloggen, också öppnat en twitter-kanal. Den lär, om ett öppet redaktionsarbete verkligen tar fart, kunna bli allt viktigare (om inte allt framöver övergår i ”vågor” , se här, läs Jarvis igen här, om Google Wave). Jag vill peka på två bra texter, skrivna för ”pr-folk” men lika läsvärda för ”media-folk”. Den här, som varnar för ”techno-ecstasy”, och betonar att det viktiga inte är antalet ”followers” utan relationen med dem. Och den här, som jämför med jazzen. Att gå från att spela för publiken till att jamma med den.

Men det finns en sak till Klotet kan göra: bli tv! Redaktionen har så smått börjat lägga med egna små filmsnuttar i samband med vissa radioprogram (exempel: elbilstestet igår). Men varför stanna där? Kanske känns ovant för ett radioprogram, men den rörliga bilden gör konversationen så mycket mer levande. Och inom överskådlig tid kommer det säkert att vara vardag, helt naturligt att t ex se den man pratar med i telefon. Inga tekniska hinder finns för ett radioprogram att visa både radiosändningar, reportage och (i det öppna redaktionsarbetet) möten i web-tv. Jag tror dock att man gör klokt i att inte jämföra sig med ”riktig” tv, inte bry sig så mycket om filmandets proffsighet. För oss lyssnare tittare är det ändå ett plus.

Delaktighet

Det här är svårare. Vilka är läsarna/lyssnarna/tittarna? Hur får man med dem, och gör dem delaktiga? PR-gurun Seth Godin sa, i den här (några år gamla) intervjun om radions framtid: ”Why doesn’t my radio station know my zip code and my email address?”

Ett sätt, som har både för- och nackdelar, är att bygga en egen community. Det amerikanska radiobolaget NPR har t ex gjort det för hela bolaget, här. En mer hanterbar modell skulle kunna vara den som t ex Christer Ljungberg använder för Sustainable Transport Sweden. Nackdelen är att det blir en liten tröskel ”in”, som inte finns idag. Men fördelen är att den utökade redaktionen blir synligare, och lättare kan samtala.

Som miljöprogram tror jag också att Klotet skulle vinna på att till en sådan community knyta andra nätverk med miljöintresse, inom miljörörelsen, men inte minst inom forskarsamhället (jag skulle be t ex Malin Sandström om råd). Faran att programmet skulle bli ”styrt av särintressen”, när ”särintressen” ingår i redaktionen, begränsas av den utökade redaktionens öppenhet och mångfald (alla är välkomna), och av transparensen (allt som tycks och föreslås syns tydligt). Och det är fortfarande Klotets ”ordinarie” redaktion som gör programmen (ett tag till i alla fall ).

Avslutningsvis. Det är klokt att lära av hur andra radioprogram använder nätet. Jay Rosen mailar och tipsar om The Brian Lehrer Show. Richard Sambrook (chef för BBC World Service) mailar om programmen World Have Your Say och Pods and Blogs. Både Sambrook och Weinberger pekar, i mail till mig, på programmet Open Source, där Christopher Lydon var banbrytande med att använda bloggen för att nå sina lyssnare. ”A Radio Program Turns to a Blog to Cull Ideas”, var rubriken i New York Times sommaren 2005. Jag får ett mail av Lydon också. Han skriver, som ”korta svar på stora frågor”:

”The big thing the Web can do is thicken up, deepen, globalize the ”community” around a conversation. For a ”Swedish national radio show” and a focus on science and environment, the emphasis would have to be on deepening, branching out and time-liberating a listening event.

The goal has to be to build up and out on the power of the human voice (there’s nothing much in the world we trust more than our ”reading” of another human sound) with a community feeling for the complexities of an interactive conversation.”

Lydon tillägger att ”skicka mig en flygbiljett till Stockholm, så kan vi prata mera (gör det, Sveriges Radio!).

Slutligen, NPR – amerikanska National Public Radio. De satsar stort på sociala media. De har ett tjugotal bloggar, 650 podcasts och det politiska nyhetsprogrammets twitterkanal har (ikväll) 831 343 followers (men visst ja, kom ihåg att antalet inte är det viktiga, utan relationen). Ansvarig för frågor om sociala media är Andy Carvin, och hans mail blir det sista. Han tipsar om programmet Planet Money, som handlar om den globala ekonomin. ”It’s probably our best example right now of a radio initiative that’s based in a blog and relies on public contributions to help develop the programming.”

Lycka till, Klotet!

P.S. Klok mediatänkare här i Sverige: Anders Mildner. Läs t ex det här.